Vet inte vad jag ska skriva men känner ändå för att jag vill skriva. Vet inte hur jag ska börja bara. Känner bara en stor sorg inom mig. Mormor somnade in i natt. Vi hann säga hejdå till henne. Kom hem från smålands skogar i söndags efter ett nästan veckolångt besök. Mamma ringde för en vecka sedan o sa att mormor var jättedålig. Hon varken åt eller drack något nästan. Vi åkte upp o besökte henne. Men det var inte så mycket kvar av gosmormor. Hon var så smal o skör. Hon såg så liten ut där hon låg i sin säng med täcket uppdraget till hakan. Men ändå så vacker på något sätt. Jag vet inte om hon kom ihåg att vi hade varit där från dag till dag. Men hon tittade så på oss med sina fina bruna ögon, som tyvärr inte var fyllda med något annat än tomhet. Och min stackars lilla fina mamma. Hon var så ledsen så ledsen. Ville bara ta henne i min famn o gunga henne fram o tillbaka o säga att allt blir bra igen. Men det kunde jag ju inte göra för det blev ju inte bra. Men mormor har det bra nu. Nu har hon fått som hon har velat sen hon kom till hemmet. Mormor var alltid så envis o skulle alltid veta bäst. Stark. Men när morfar dog så slutade hon själv att leva. Men hon var stark o ville inte lämna oss då. O det tackar jag henne för. Tack mormor för allt du har gett mig...