Okej, idag hade jag inte mage till att se den där stackars duvan som nu har gått på gården med skadad vinge i en och en halv vecka längre. Varje gång man kom ut på gården så kom den vaggandes till en så fort som bara dom små benen kunde ta den. Gick fram till en o tittade med sina små ögon o såg så överlycklig ut för den trodde att den skulle få mat...men det fick den ju ej. Gjorde misstaget i morse att jag gav den ett halvt korvbröd....ja jo...sen var där en duva till...två fiskmåsar (fy fan va vidriga dom är) o en liten skata kom med. Gör aldrig om det där igen. Så nu ikväll så släppte jag ut den på gatan....känndes lite när den vaggade ut där...stod stilla o såg på en...nästan väntades som om jag med skulle följa med den ut...sen så stängde jag porten... Men den har det bättre där ute där den kan hitta mat o förhoppningsvis så dör den snart så den slipper lida. Så egentligen har jag gjort en god gärning!