INFO OM MIG 
SKRIVET: 2010-08-17, kl 22:09:38 | PUBLICERAT I: Vardagen
Ett av tvåNu har jag varit på begravning ett av två..
Det var en fin begravning. Men ack så jobbig. Pappa var jättejätteledsen. Han stod som is innan vi skulle ta plats, fick ta honom i handen. O började storgråta innan vi satte oss. O när vi skulle gå fram o lägga våra blommor på kistan så satt kan fastklistrad i raden o bara tittade på mig med tårar i ögonen... Jag fasar för den dagen då..ja..vill inte varken tänka tanken eller skriva ut vad jag tänker. O stackars Eva o barnen o Dans pappa... Fy för att begrava sitt eget barn. Det måste vara hjärskärande. Vila i frid, Dan...
Nu är det bara en begravning kvar o jag vill inte... Jag vill inte säga hej då..jag vill ha kvar henne hos mig. Egoistiskt, ja jag vet. Men nä, detta var vad mormor ville. Hon ville inte vara kvar hos oss längre. Hennes längtan till morfar var för stark, han kallade på henne att det var dax att komma nu...o det gjorde hon... O min mamma...jag ska vara stark o trösta henne...det är inte hon som ska trösta mig...inte den dagen..då är det min tur. Även hur ledsen jag kommer till att vara så ska hon inte få trösta mig..för jag klarar mig...jag ska ta hand om mamma...
Anonym
jag finns där för dej. Min Smurf:)
