När man möter nya människor så antingen så säger det "klick" eller så kommer det ett sakta kli i tårna som sedan stiger genom hela kroppen tills det når hjärnan o en irritiration bara växer o växer. Ibland kan man inte sätta fingert på vad det är som inte gör att man inte klickar med den här nya människan som kan dyka upp antingen i vänskapskretsen/affären/jobbet eller till och med en släktning kan framkalla detta kli. Vet inte vem det är mest synd om. Om det är vi andra som umgås med människan eller om det är synd om människan som inte är medveten om det kli den frambringar. Kliet uppstår oftast när människan i fråga pratar hela tiden om sig själv, ska höras hela tiden, vill ha uppmärksamhet hela kvällen. Men kliet kan även komma då en människa inte säger ett knyst. Bara sitter tyst som en mus o inget säger eller gör.  Jag kan säkert själv frambringa kli hos en människa. Det kan vi nog alla. Och det hemska är att vi inget vet om detta kli som vi ger till andra. Självklart är det bra att vi alla är olika. Fy fan för om alla hade betett sig som mig o tyckt som jag gör. Jag hade skjutit mig själv. Hade inte orkat umgås med 7 människor som hade varit likadana som mig. Nä fy fan. Tacka vet jag våra olikheter när dom inte frambringar kliet!