SKRIVET: 2008-11-11, kl 21:22:18 | PUBLICERAT I: Vardagen

Tåbekännelse

Kan innehålla lite otäcka bilder.

Det var en soligdag o Sverige skulle möta Spanien. Ovetande om hur kvällen skulle sluta åkte jag med mina cidrar till Klågerup o grillade o såg på fotboll.



Jenny kom o efter ett tag så åkte vi till Lundavägen där vännerna firade Fredriks 24årsdag.





Efter ett tag så bestämmde sig jag, Eme o Fredde för att vi skulle åka till Lilla T o ta en drink för vår dricka var slut.
Så här glada var jag o Eme när vi gav oss iväg...fortfarande helt ovetande om vad som skulle ske...



Efter ett tag på Lilla så mötte vi upp Johan, Jimmy mfl på Slagt. Vi dansade o drack lite mera skulle jag tro o hade hur trevligt som helst. Klockan gick o det blev dax att gå hem. Äta stod på schemat. Lilla jag som inte bor i samma riktning blev ombedd att sova hos Eme o Fredde så vi kunde ha följe allihopa till Mc´Donalds o avsluta kvällen där. Började gå mot Midhem bakvägen, längs gatan bakom stationen.
På vägen hem så hittade vi....



Ja, precis vi hittade lite trottoarplattor o kullerstenar som låg uppradade. Dom låg så fint o orörda framtills lilla jag fick för mig att jag skulle bära en platta en bit bort..... Jag tog tag i den här plattan o började gå. Hör i bakgruden om hur Eme tyckte att den var jättetung o Fredde o Johan tyckte visst med synd om 2 plattor o började bära dom bort till mig. Jag hittar en sugga som jag tydligen tycker att min platta ska ligga på. Jag lägger min platta på suggan men på ngt vänster så vill inte plattan ligga på suggan utan faller ner på min lilla fot. "Aj" är allt jag säger. Johan o Fredde kommer med sina plattor o Eme kommer med sin kullersten. Vi fortsätter vår färd mot Midhem, jag småspingades o tar små pauser o väntar in dom andra. Så fortsätter hela promenaden.



Vi kommer fram till Midhem o jag tittar på min fot o ser lite rött på min sko. "Du Fredde, jag tror att jag blöder på min fot" säger jag. "Men Elin ska du inte kolla?" säger han. "Nä det är nog lugnt" svarar jag. Vi går in o beställer maten o sätter oss där ute. Fredde kommer o tittar på mig o min sko. "Elin, vi måste nog se hur det där ser ut. Du har ju blod på hela skon o skosnöret." "Ja okej då, men jag kan nog inte ta av mig skon själv" blir mitt svar. Fredde tar försitktig av mig skon o hela strumpan är helt nerblodad o foten börjar pumpa ngt frukansvärt o det gör skitont i hela tån. "Du måste nog ta o tvätta det där när du kommer hem" säger Fredde. "Jag kan nog inte se på tån när jag tar av mig strumpan" får han till svar. Vi säger hejdå till Johan o jag följer med Eme o Fredde hem. Väl hemma så blir jag beordrad att sitta ner på toaletten o Fredde tar tag i min fot. Tar av mig strumpan o hela tån är helt blodig. Han sköljer försiktigt i ca3minuter o under denna tiden så har min tånagen förvandlats till en grön/blånyans. Ont som in i helvete gör det oxå.




Dagen efter åker vi ut till Nettan, Freddes mamma, o hon tittar o tvättar min lilla tå.

Fortfarande på måndagen så varar den o läcker ut en massa vätska.
Fortfarande skitont.



Ja, inte alls så mysigt faktiskt. Så här höll den på 1½ månad ungefär. Inget kul alls. I dagsläget sitter fortfarande den skadade naglen kvar o en ny är på väg fram. Nu har jag en mer svävande/flygande nagel.... Det är bara till att vänta ut den friska naglen o hoppas att jag inte drar av den skadade med strumpan en kväll.







Nu har jag erkännt vad som verkligen hände den där kvällen när jag fick en blå tå.
Vad har vi då lärt oss av den här lilla berättelsen? Jo, att vi inte ska flytta på trottoarplattor som verkligen inte behöver flyttas. Dom ligger bra där dom ligger.


Emluschka!

Fy fan alltså! Den där tån är inte att leka med!


Örat

Nä, inte plattorna heller



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: